man har ett mål i livet och tillslut når man det där målet, men är fortfarande inte nöjd. har ni vart med om det ?  man hamnar i en fälla. man blir blind och tänker att man lika gärna kan fortsätta, sätter upp ett nytt mål. kämpar sig vidare och når tillslut det målet också. jag hade ett mål en gång, för 2 år sen. mitt mål var att gå ner 7kg, det var ett viktigt mål för mig, nästan en dröm, töntig dröm jag vet, men det var det jag vela. vela visa att jag också kan, känna att man lever, bli accepterad, visa för vilka ? jag vet inte. alla i omgivningen som i alla fall inte bryr sig hur många kilon man har på kroppen eller inte. kämpade på, sagta men säkert gick det neråt. hann aldrig att se att jag förlorat dom där 7kg, det gick ifrån -3kg till -9kg. hann aldrig fira dom där 7kilona. blev ju superglad såklart. tänkte ''äh nu är jag ju på g varför inte fortsätta?'' . och fortsatte gjorde jag. ibörjan gick det segt, väldigt segt. och det gör det också, men när det väl har börjat, då går det snabbt, i mitt fall i alla fall. -9kg blev plötsligt till -20kg. vad hände där i mellan ?! det vet jag inte. jag hann inte med. från att ha XL / L på kläderna till S. jag provar fortfarande stora storlekar, men måste sedan ändå byta till mindre. jag förstår inte själv. jag ser inte själv. 

sen slutet av sommaren tills nu har jag gått upp ca 4kg ungefär. ångest. varför ? jag hatar ångest. egentligen har jag ingenting att ha ångest över, mitt mål från början var ju ''bara'' att gå ner 7kg, så jag har ju fortfarande gått ner dubbelt så mycket som jag egentligen vela från första början. men ändå så finns den där. ångesten. jag hatar ångest. varför ska man få ångest för att äta gott ? tänk på barnen i afrika tex. det är ju hemskt. vi sitter här och har det bra och får mat på bordet varje dag och får ångest över lite godis eller vad det nu än kan vara, barnen i afrika skulle väl typ döda för lite godis, om dom ens vet vad det är ? jag vet inte. vad vill jag med det här inlägget ? vet inte. just nu är det mycket ''vet inte'' i mitt liv. jag vet ingenting längre. jag bara är. jag är rädd, livrädd. rädd för mig själv. när vågen visar mer än vad den gjorde för en dag sen. när det bara går åt ett håll, uppåt. jag är livrädd. rädd för att gå upp dom där 20 kilona jag kämpat för. jag vet vad som krävs, jag vet hur min kropp fungerar och hur jag på bästa sätt går ner i vikt. men jag gör det inte. istället går jag runt och är rädd och äter, onyttigt. jag tränar, det gör jag, varje dag, helst flera gånger om dagen. jag läser tränings bloggar, tidningar, googlar, mina vänner tränar. det enda som snurrar i mitt huvud och liv är träning tränings träning, vad ska jag äta ? vad ska jag inte äta ? hur många kalorier innehåller den här då ? är det här nyttigt ? måste röra på mig, inte sitta vid datorn!! jag är aldrig nöjd. när jag hade gått ner som mest, när jag vägde som minst. då vela jag ändå gå ner mer. man blir aldrig nöjd nångång. eller jag blir aldrig nöjd. 

det här är nog det konstigaste inlägg jag någonsin har skrivit. jag är ingen bra skrivare. har svårt att få ut det jag tänker och formulerar konstigt. vet inte vad jag vill ha sagt, ingenting egentligen. bara få ut lite känslor. har så mycket mer, men tänker inte skriva ut det, det är för svårt för mig att formulera. knas knas.