nu måste jag verkligen få skriva av mej lite. jag vet att hela min familj läser min blogg så jag hoppas ni inte blir sura eller arga för det här är min blogg och jag skriver om precis vad jag vill och passar det inte så behöver du inte läsa.

precis alla kompisar jag har, har föräldrar som bor tillsammans och jag får ofta höra att dom också vill ha skilda föräldrar som jag, för dom tror dom kommer få mycket mycket mer saker och så, och visst. lite mer får jag ju eftersom jag då får två familjer, och jag får också höra att jag är bortskämd för de, men de tycker inte jag, för jag har ju inte valt att mina föräldrar skulle skilja sej. och jag anser att då är dom mycket mer bortskämd än vad jag är, för dom har en hel familj, och det vill jag hellre ha, än en massa saker.

och nu tycker säkert du som läser att ''åh va otacksam hon är som tycker det är jobbigt att få mycket saker'' blabla.. men det är inte det, ni som har föräldrar som bor tillsammans har ingen aning om hur jobbigt det igentligen är, och ni som har skilda föräldrar vet exakt vad jag snackar om. att pendla framochtillbaka varannan vecka och packa med allt man äger, en förälder har skaffat en ny familj och man blir avensjuk, lillasystern klarar inte av att bo på två ställen, man blir två helt olika personer varannan vecka, man kanske inte gillar mammans/pappas nya sambo, den ena skaffar ny unge osv.. det finns massa olika saker jag kan skriva upp här men det pallar jag inte, de får ni tänka på själv. och ännu jobbigare blir det om båda föräldrarna aldrig haft skilda föräldrar, dom har sina föräldrar som bor tillsammans och har gjort det i typ 50år. så om jag pratar med mina föräldrar om det jag tycker jobbigt så skakar dom bara på huvudet och tycker att man överdriver och bara löjlig, fastän dom inte har en enda aning om hur det är och står till. och då blir det att man stänger av allting och håller allting inne eftersom man inte har nån att prata om det med, inte kompisarna och inte föräldrarna. och man går runt och håller det där inom sej och inte vågar säga det man tycker till nån för alla tycker man bara är dum och löjlig. jag vill bara gå ut och skrika precis allt jag känner, men tyvärr så funkar det inte så.

i min familj har vi väldigt mycket bråk med tex min lillesyster som inte klarar av det här. jag läser henne som en öppen bok och jag vet exakt hur hon tycker och tänker om allt, men jag är den enda som ser det för jag sitter i samma sits som henne. och hon har alltid varit den ''dryge & jobbiga'' hon har lixom en stämpel som aldrig går bort eftersom alla vägrar ge henne en chans. alla i min omgivning vet hur mycket jag och min syster bråkar och jag skriver och säger att jag hatar henne, men jag förstår henne så jävla väl, hon är mitt kött och blod, hon är den enda som stått vid min sida varje vecka och vi lixom läser varandras tankar. ingen annan fattar..

så ni som har föräldrar som bor ihop, ta vara på det för en dag kan det bara försvinna..

och jag antar att jag kommer få väldigt mycker frågor om detta eftersom min familj läser min blogg men jag får vell ta konsekvenserna för det. peace out.